Myter om Christina
Historiska personligheter omges ofta av en mängd påståenden, rykten och myter. Det är i högsta grad fallet när det gäller Christina. Ändå sedan sin egen livstid har hon varit föremål för en intensiv spridning av rykten och spekulationer. Varför abdikerade hon? Varför gifte hon sig aldrig? Var hon lesbisk? Hade hon ett kärleksförhållande till en kardinal? Var hon neurotisk? Gick hon klädd i byxor? Var hon i själva verket en hermafrodit?
Här har vi samlat några av de vanligaste påståendena om Christina som vi försöker kommentera utifrån den aktuella forskningen.
Bidra med dina egna Christinamyter genom att skicka dem till oss i formuläret nedan!
Christina var studerat ointresserad av sitt yttre, något hon gärna själv framhävde. Den tid hon dagligen la ner på sin toalett skulle enligt utsago inte överstiga en kvart. Att vara ointresserad av sitt yttre tycks ofta ha uppfattats som så okvinnligt att det fått många kommentatorer att beskriva Christina som en man. Men gick hon verkligen klädd i manskläder?
Då Christina lämnade Sverige 1654 och reste ut på kontinenten endast åtföljd av ett litet följe färdades hon mellan varven klädd som en man. Detta var dock inte ovanligt då kvinnor behövde resa obehindrat och skall nog i första hand förstås som ett pragmatiskt val.
Historiskt belagt är dock att Christina livet igenom föredrog skodon av mera manligt snitt, framförallt med lägre klackar som tillät henne att röra sig lättare. Hennes samtida kommenterade ofta det faktum att hon rörde sig mycket och gick ovanligt raskt (åtminstone för en kvinna). Här kan man tänka sig att eftersom rättigheten och möjligheten till fri och obehindrad rörelse i rummet i hög utsträckning var något som utmärkte personer av rang kan det alltså delvis ha varit ett sätt för Christina att markera sin ställning. Eller, som den omvittnat fysiskt aktiva person Christina var, kanske hon bara uppskattade att kunna gå i den takt hon ville!
Läs mer:
Dekker, Rudolph M., and van de Pol, Lotte. The Tradition of Female Transvestism in Early Modern Europe. New York: St. Martin’s Press, 1989. Kandare, Camilla. “A Queen in Constant Motion: Queen Christina of Sweden and the Unexpected Mobility of Sovereignty”. In Unexpected Heirs in Early Modern Europe: Potential Kings and Queens. Queenship and Power VIII. Edited by Valerie Schutte. London: Palgrave Macmillan, 2017.
År 1965, i samband med att Christinas kvarlevor flyttades till en ny kista, sändes en delegation ledd av läkaren Carl-Herman Hjortsjö från Sverige för att undersöka Christinas skelett. Resultaten av undersökningen publicerades och i ett särskilt kapitel avhandlar Hjortsjö frågan om Christinas sexuella konstitution och söker utifrån en undersökning av hennes skelett utröna huruvida den långlivade myten att hon kan ha varit intersexuell har några belägg.
Varför har det varit så svårt att tro att Christina verkligen var en kvinna?
I Hjortsjös kartläggning av de “bevis” som genom historien anförts för att Christina skulle ha varit intersexuell anförs bland annat “Christinas i vissa avseenden manligt betonade utseende, hållning och kroppsställning, gång, rörelser och åtbörder samt avsaknad av kvinnlig mjukhet i uppträdandet.”
Christina tycks ofta ha uppträtt på andra sätt än vad som förväntades av kvinnor och som kanske var mera typiskt för män av hennes tid. Hon tog plats, rörde sig mycket, gick fort, talade högt - men gjorde hon det för att hon i själva verket inte var (helt och hållet) kvinna, eller kanske för att hon ville gestalta och uppträda i sin sociala roll, den av en person av makt och majestät?
Forskaren Eva Borgström har föreslagit av hermafroditen som figur erbjuder en enkel lösning på den tvetydighet som man ofta tyckt sig se i Christina. Den låter oss sortera in hennes kvinnliga drag i hermafroditens kvinnliga sida och hennes manliga drag i dess manliga. På så vis får man ett prydligt sätt att hantera och förklara det som tycks märkligt eller avvikande i Christinas handlingar och beteende. “Att hon betedde sig så underligt som man tycker att hon gjorde anses tyda på att hon kroppsligen nog var så underlig som man tycker att hon var och detta får förklara varför hon betedde sig så underligt som man tycker att hon gjorde,” skriver Borgström.
Men - säger detta oss egentligen något om Christinas kropp, eller enbart om våra föreställningar och förutfattade meningar om vad som utmärker en kvinna respektive en man?
Hjortsjös undersökning av Christinas bäcken gav det otvetydiga svaret att det var ett kvinnligt bäcken. Samtidigt - då “sanningen” om en person söks i biologin - skelettbitarna! - missar vi att se hur en individ också själv kan välja att identifiera sig med och gestalta flera olika roller, var för sig eller samtidigt?
Läs mer:
Hjortsjö, Carl Hermann. Drottning Christina: gravöppningen i Rom 1965. Lund: Corona, 1967.
Borgström, Eva. “Drottning Kristina och hermafroditens tankefigur.” In Varför grävde man upp drottning Kristina? Forskningsprogrammet Kvinnligt-Manligts skriftserie. Edited by Eva Löfquist. Göteborg: Institutionen för kvinnovetenskap, 1997.
Tegenborg Falkdalen, Karin. Kungen är en kvinna. Retorik och praktik kring kvinnliga monarker under tidigmodern tid. Umeå, Umeå universitet, 1995.
Demo Content
Demo Content