Christina som författare
Eva Haettner Aurelius
Drottning Kristina framträdde aldrig som författare i offentligheten – hon hade kunnat göra det, framförallt med sina maximer, men också med sina brev, sin självbiografi, sina essäer. Kristina hade en uppenbar begåvning för det korta, kärnfulla och drabbande uttrycket. Forskare har här påmint om Vasaättens begåvning för det slagkraftigt korta: det går i dagen hos Gustav Vasa, Karl IX och fadern, Gustav II Adolf.
Kristinas maximer – maximen (eller aforismen) har definierats som “den kortaste formuleringen en tanke” – uppgår till ungefär 1 300 och lejonparten av dem finns i två samlingar – L’Ouvrage de Loisir (Alster av lediga stunder) och Les Sentiments (héroïques) (Heroiska Känslor). Dessa samlingar föreligger sedan i olika versioner.
Maximen var en modern och mondän genre i det franska 1600-talet, och Kristina kände både mästaren i genren, François de La Rochefoucauld, och hans maximer, publicerade 1665. Kristinas maxim: “Il est plus facile de tromper les autres que nous memes sur nôtre propre sujet” (“Det är lättare att bedraga andra än oss själva angående oss själva”) påminner inte så lite om La Rochefoucaulds beska vidräkningar med självkärleken (“amour-propre”). Att Kristina hade erfarenhet av och inblick i maktens och maktutövningens väsen visas av denna maxim: “Toutte authorité et toutte force doit toujours ceder a la justice et a la raison”, (“Varje auktoritet och varje myndighet måste alltid ge vika för rättvisan och förnuftet”)som väl fortfarande tål att citeras. Att hon höll med preciöserna i deras syn på kvinnans villkor är likaledes tydligt: “Quel crime a commis le sexe feminin pour estre condamné a la dure necessité detre enfermees toute leur vie ou prisonieres ou esclaves? J’appelle prisoniers les religieuses et esclaves les mariées.” (“Vilket brott har kvinnokönet egentligen begått för att det skall dömas till det hårda tvånget att hela livet sitta inspärrade som fångar eller slavar? Jag kallar nunnorna fångar och de gifta kvinnorna slavar.”) Kort och koncist säger Kristina “Tous les hommes se repentent de s’estre marié, mais on ne se repent jamais de ne l’estre pas.”(“Alla människor ångrar att de gift sig; men man ångrar aldrig att man inte gjort det.”).
Kristina har skrivit flera självbiografier – eller hellre flera ofullbordade självbiografier – och den mest kända och utförliga L’Historie de La Reine Christine – faite par elle même dediée au Dieu skrevs 1681 av den då 54-åriga drottningen. Denna finns, liksom maximsamlingarna, i flera versioner. Man möter i denna självbiografi de flesta av maximernas teman, men här insatta i hennes egen historia och Sveriges. Särskilt utförlig är Kristina här när det gäller kvinnors egenskaper och kvinnors olämplighet att regera. Hon talar också om sin motvilja mot äktenskapet, beskriver sig själv som okvinnlig, och de porträtt hon ger av kvinnorna i sin omgivning, främst modern Maria Eleonora och fastern Katarina av Pfalz, är snarast kritiska. Männen i hennes omgivning, bland andra fadern och Axel Oxenstierna, får däremot mycket smickrande porträtt. I så måtto visar dessa porträtt på Kristinas hjältedyrkan, som får ett annat tydligt uttryck i hennes essä om Alexander, och i maximerna om Cyrus, Scipio och Caesar.
I Kristinas brev till familj och vänner möter man samma begåvning för det korta, slående uttrycket som i maximerna och självbiografin, men här ser man också att Kristina anpassar sig till adressaten – Kristina iakttar i detta brevskrivningens gyllene regel, sprungen ur tanken att brevet är ett samtal där den ena parten är frånvarande. Samtalet kunde handla om skvaller, nyheter; allt som roade och behagade adressaten hörde till. Brevet var liksom maximen en modern och mondän genre i franskt 1600-tal, och Kristinas brev vittnar om kännedom om de ideal och regler som gällde för denna genre under denna tid. Och liksom i maximerna och självbiografin skrev Kristina här på franska. Följande utdrag ur ett brev till väninnan och hovdamen Ebba Sparre, skrivet i Bryssel 1655 ger en inblick i ett sådant elegant, en smula lättsinnigt samtal, där Kristina framstår som allt annat än en allvarlig konvertit:
“J’oubliois de vous dire, que je me porte parfaitement bien, que je reçois ici mille honneurs, et que je suis bien avec tout le monde. Excepté le Prince de Condé, que je ne vois jamais qu’à la Comedie et au Cours. Mes occupations sont de bien manger et de bien dormer, étudier un peu, causer, rire, et voir les Comédies Françoises, Italiennes et Espagnoles et à passer le tems agréablement. Enfin je n’écoute plus des sermons, je méprise tous les Orateurs , après ce que dit Salomon, tout le reste n’est que sottise, car chacun doit vivre content, buvant et chantant.” (“Jag glömde att saga Er, att jag mår alldeles utmärkt, att jag här mottar tusen hedersbetygelser, att jag står väl med alla utom prinsen av Condé, som jag aldrig ser annat än på teatern eller vid hovet. Vad jag sysslar med är att äta gott, sova gott, läsa en smula, prata, skratta och se franska, italienska och spanska pjäser och att låta tiden gå på ett behagligt sätt. Med ett ord – jag hör inga predikningar mer, jag struntar i alla predikanter, i överensstämmelse med Salomos ord om att resten bara är strunt. Ty människan bör leva nöjd, äta, dricka och sjunga.”)
Litteraturförteckning
Kristinas skrifter
Arckenholtz, Johan. Mémoires concernant Christine, reine de Suède, pour server d’éclaircissement à l’histoire de son règne et principalement de sa vie privée, del I, Amsterdam 1751 (breven); del II, Amsterdam 1751 (maximerna); del III, Amsterdam 1759 (självbiografin) och del IV, Amsterdam 1760 (essäerna).
Kristina. Brev från sex decennier, urval och översättning av Sven Stolpe. Stockholm, Natur och kultur, 1960.
Kristina. Självbiografi och aforismer, utgivna av Magnus von Platen, översättning Marianne Rappe. Stockholm: Natur och kultur, 1957.
Kristina. Maximer. Les sentiments héroïques, utg. och översättning av Sven Stolpe. Stockholm: Bonniers, 1959.
Kristina. På lediga stunder. Drottning Kristinas tänkespråk, översättning och tolkning av Annelie Fridell-Aggestam & Viveca Melander. Stockholm, Wahlström & Widstrand, 1998.
Kristina. Ädla och djärva känslor, översättning och tolkning av Annelie Fridell-Aggestam & Viveca Melander. Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1999.
Kristina. Drottning Kristinas tänkespråk, översättning och tolkning av Annelie Fridell-Aggestam & Viveca Melander. Stockholm: Wahlström & Widstrand, 2000.
Kristina. Brev och skrifter, urval och redaktion av Marie Louise Renata Rodén, översättning Cecilia Huldt & Viveca Melander, med inledning av Peter Englund. Svenska klassiker utgivna av Svenska Akademien. Stockholm: Atlantis, 2006.
Sekundärlitteratur
Hættner Aurelius, Eva. “Från reträtten till stora offret. Om drottning Kristinas självbiografier”, i författarens Inför faderns lag. Kvinnliga svenska självbiografier från Agneta Horn till Fredrika Bremer. Lund: Lund University Press, 1996. Kort version på engelska “The Great Performance. Roles in Queen Christina’s Autobiography”, i Politics and Culture in the Age of Christina, ed. Marie-Louise Rodén. Stockholm, Suecoromama IV, 1997. På svenska “Roller på livets och historiens scen. Drottning Kristinas bilder av sig själv”, i Per Sandin (red.) Bilder av Kristina. Drottning av Sverige – drottning i Rom. Stockholm: Livrustkammaren, 2013.
Haettner Aurelius, Eva. “Drottning Kristinas brev till Ebba Sparre – galanta brev eller kärleksbrev?”, i Liv, lust & litteratur. Festskrift till Lisbeth Larsson, red. K. Hermansson et al. Göteborg/Stockholm: Makadam, 2014
Löwendahl, Marie. Min allrabästa och ömmaste vän! Kvinnors brevskrivning under svenskt 1700-tal. Lund: Lund University Press, 2007.
Stolpe, Sven. Från stoicism till mystik. Studier i drottning Kristinas maximer. Stockholm: Bonniers, 1959.